Nora Sylvander, Shukri Wehliye och Alma Brockman bor i Råby i Bro

 
 

Bortom horisonten i Bro

För familjen Sylvander i Råby har livet i Bro mestadels varit ljust. Kicki och Isaac har uppfostrat två döttrar i en varm och kärleksfull miljö samtidigt som området har gått igenom olika faser.

Så vad nu? Hur ser livet ut för framtidens barn i Bro?

På en stekhet altan utanför ett hus i Råby sitter Kicki och Isaac Sylvander. De är föräldrar till Nora, 13, och Linnea, 20, och familjen har en lång historia i trakten.

Kicki flyttade till Bro när hon var 12, från Fagersta i Västmanland. Isaac kom hit från Bergslagen när de gifte sig.

Han är, förklarar han, ”uppvuxen på riktiga landet”. Men han älskar Upplands-Bro, som är både landsbygd och storstadsnära.

– Folk tror alltid att det är jätteosäkert i Bro. Visst, det har varit störningar, men jag har alltid sagt att vi trivs, att vi har det jättebra här, säger Isac.

– Jag har bott här i 30 plus år och det känns likadant som när jag flyttade hit, hävdar Kicki. Samhället har blivit hårdare, men det gäller överallt. Jag känner mig inte rädd när jag är ute och går i Bro på dagarna.

Isaac fortsätter:

– Det jag kan känna oro över är för Nora och Linnea, när hon bodde hemma, speciellt som unga tjejer. De har inte fått vara ute sent, men det hade de inte fått någon annanstans heller.

Genom åren har de varit engagerade föräldrar och har på så sätt lärt känna många av barnen i området.

– Om någon gör ett busstreck så vet Isaac vilka deras föräldrar är, säger Kicki.

Länge drev de på ideell basis en fritidsgård i hemmet. Linnea, hon som nu är 20 men då var 11, bjöd hem sina vänner som i sin tur fick ta med sig sina kompisar.

 
 
Vi hade öppet hus på fredagkvällar mellan halv sex och halv nio i nästan tio år. I olika rum kunde man spela dataspel, pingis, titta på film eller mysa. Vi var hemma och lärde känna alla, men lät dem vara i fred. Det kunde vara mellan 10 och 30 barn här.
— Isaac Sylvander
 
 

De skrattar. Vissa fredagar var det ansträngande att inte få vara i fred, men alternativet – som de ser det – hade inte varit bättre.

 
 
Om man inte har något att göra är det lätt att hamna fel, barn hittar på saker, utmanar varandra. Vi ville erbjuda något annat.
— Kicki Sylvander
 
 

– Nu är stafettpinnen hos Noras kompis Almas föräldrar, de hyr Härneviskolans gympasal och kör innebandy, fotboll, basket och gympa. Jätteskönt, fortsätter Isaac.

Annars jobbar paret med olika slags digital marknadsföring, bygger hemsidor, Google, Facebook med mera.

Familjen ger sig ofta iväg på längre resor och ser olika bakgrunder som berikande. Det finns en pågående tävling i släkten om att åka till flest länder och Linnea är redan uppe i över 50 medan Nora inte ligger långt bakom med omkring 40.

Kicki berättar att de valde Råbyskolan just för att det är en miljö med många olika kulturer.

– Vi tyckte att det var bäst. När alla är annorlunda behöver man inte känna sig konstig. Jag tror att barnen får mycket gratis av det, säger hon.

När vi träffar Nora första gången är hon ute i Råby med bästa vännerna Alma och Shukri. Den sistnämnda kom till Sverige från Somalia med sin mamma och sina syskon för bara några år sedan, men de vitt skilda uppväxtvillkoren påverkar inte barnens relation.

Här får de vara just barn och de övar på en dansrutin uppe på en kulle med utsikt över områdets lekplatser och gräsytor. Musiken strömmar ur en liten mobilhögtalare.

 
 Alma Brockman, Shukri Wehliye och Nora Sylvander

Alma Brockman, Shukri Wehliye och Nora Sylvander

 
 

Så vart är Bro på väg? Kommunens hållbarhetsstrateg Anna Björklund mejlar arbetsmaterial till en kommande strategi med titeln ”Långsiktigt utvecklingsprogram för ett socialt hållbart Bro”.

I den kan man bland annat läsa att Bro har ”stora socioekonomiska skillnader mellan invånare” och ”behöver gå från att vara en delad till en sammanhållen tätort”.

Man jämför med andra områden där situationen är värre och menar att kommunen måste agera omedelbart. Arbetet behöver ske ”mönsterbrytande och systemförändrande”.

Anna Björklund berättar om kommunala samverkansforum som inte har fungerat som planerat. Kort sagt – det har snackats, men det har inte hänt så mycket. Så nu tänker de prova en idé som inte är så utbredd i Sverige.

 
 
Jag vill starta en ny organisation, som går under arbetsnamnet Bro Utveckling , som blir en egen aktör i området och där boende också får mycket inflytande. Man kan tänka sig att fastighetsbolagen, näringsliv och kommunen går in med resurser och engagemang.
— Anna Björklund
 
 

– Poängen är att få ett bättre samarbete, att få ordning på det som händer i Bro och kunna göra gemensamma insatser – det finns ett ömsesidigt ansvar.

Det hon pratar om kallas BID, en förkortning för Business improvement district (ungefär förbättringsområde), och har använts framgångsrikt på en rad platser i USA, exempelvis i Bryant Park i New York. Även Trygghetskommissionen förespråkar i sin senaste rapport den här typen av samarbete.

Första försöket gjordes i Toronto i Kanada på slutet av 1960-talet, då ett antal handlare gick samman för att vända den negativa utvecklingen i Bloor West Village. Det lyckades.

– I Sofielund i Malmö är det fastighetsägarna som har gått samman och så har staden gått in med en tjänst. Där har man fått ned brottsligheten och ökat tryggheten, säger Anna Björklund.

Vad behöver ni komma tillrätta med i Bro?

– Det är mycket. Ge unga en meningsfull fritid och sysselsättning, att öka den upplevda tryggheten – det begås inte så mycket brott men folk känner sig ändå otrygga. Vi måste också se till att ungdomar fullföljer skolan, att vi kan ge föräldrar det stöd de behöver.

– Tryggheten är belöningen, när man har gjort allt det andra.

Hittills har planerna tagits emot positivt av bostadsbolag, från folk inom kommunen och näringslivet.

– Ju fler instanser och människor i ett område som tar ansvar, desto bättre blir det, säger Anna Björklund.

 
 på skolgården i bro

på skolgården i bro

 

Ann Hermansson Alm är ny vd för Uppland-Brohus och har tidigare jobbat i bland annat Vivalla, ett särskilt utsatt område i Örebro.

– Vivalla är betydligt mycket större än de gator i Bro som anses ha problem och vi gjorde en rad insatser. I Bro känner människor sig otrygga runt centrum och det ger mig hopp att det är så geografiskt begränsat. Vi har vårt bestånd där och har sålt en del till fastighetsbolaget D.Carnegie, säger hon.

Det finns ett kort perspektiv; exempelvis att sätta upp kameror och klippa ned buskar, att ropa efter fler poliser. Det räcker inte. Långsiktigt måste man arbeta med att skapa en gemenskap och tilltro till varandra, anser Ann Hermansson Alm.

– Människor ska veta vilka som bor i deras trapphus, känna igen folk och ta ansvar. I dag känns det som att man tycker att någon annan ska göra det. Vi behöver få ut vuxna i området och få tillbaka lite av den sociala kontrollen, förklarar hon.

Ann Hermansson Alm menar att otryggheten leder till att färre ger sig ut på gator och torg och på så lämnar man över samhället till de fåtal som skapar problem för majoriteten av invånarna.

– Vi kommer att ordna fler kvällsvandringar med hjälp av D.Carnegie, kommunen, hyresgästföreningen och polisen. Vi ska även försöka sprida det här till boende i Bro och skapa mötesplatser. Grannarna behöver prata med varandra och ta ansvar för sin närmiljö. Det är ett ständigt pågående arbete.

 
 
I Vivalla förbättrade vi tryggheten genom att bland annat bygga om och de företag som var inblandade hade krav på sig att exempelvis ta in lokala praktikanter. Vi ordnade tvättstugevärdar och såg till att hyresgästerna blev mer engagerade i sitt boende. Om man är med och bygger om och planterar blir man mer mån om att säga till när någon gör något dumt.
— Ann Hermansson Alm.
 
asa_sjostrom_framtiden005.jpg
 
 

För kommunstyrelsens ordförande Camilla Janson (S) är Bro framför allt en kommundel under stark utveckling. Bostäder byggs, människor flyttar in, starka varumärken finns representerade och Bro Park – travbanan som tog över Täby galopps verksamhet – har byggts.

– Samtidigt behöver vi lyfta delar av Bro, exempelvis centrum. Det behöver bli mer levande och vitalt och det måste vi som bor i Bro göra tillsammans; skapa det samhälle vi vill ha och leva i, säger hon.

– Vi har lagt en fördjupad översiktsplan för Bros centrala delar och vad som ska stå i den ska vi besluta i dialog med företagare, invånare, frivilligorganisationer, boende – alla som verkar här.

Camilla Janson är medveten om att det på olika håll finns en starkt negativ bild av Bro. Vad tänker hon om det?

– Det är klart att vi inte blundar för att det finns människor som upplever att utvecklingen går bakåt, rån och ungdomsgäng som skapar otrygghet. Jag skriver inte under på allt som påstås om Bro, men det finns inget snabbt sätt att laga det på – utvecklingen vänder vi genom ett långsiktigt arbete.

Med det är inte allt som görs som syns. Väktare, farthinder, kameror, buskage och snår som klipps ned, det kan folk se med egna ögon.

Men den långsiktiga ansträngningen, det är något annat.

 
 
Vi jobbar med fritidsgårdarna, skapar möjligheter för de äldre ungdomarna att göra något och vill återskapa ungdomen hus. Vi satsar stenhårt på att sänka arbetslösheten. Vi rustar upp områdena och samarbetar med byggbolag
— Camilla Janson
 
asa_sjostrom_framtiden006.jpg
 

 

– Kriminella ska lagföras, det är polisens uppdrag, och kommunen ska arbeta förebyggande och ta hand om minderåriga inom socialtjänsten. Att komma tillrätta med saker och ting går inte alltid så fort som man kanske önskar som kommunmedborgare, men vi jobbar så snabbt vi kan med alla åtgärder.

Camilla Janson tycker också, som i princip alla andra som vi pratar med i Bro, att människors oro måste tas på allvar.

– Vi har jobbat igenom stökiga perioder i Bro förr och jag vet att det går men man måste vara uthållig och tro på de metoder som är beprövade. Samtidigt måste vi stå upp för ungdomarnas rätt, det är allas vår kommun.

Liknande tankar har kommundirektör Maria Johansson:

– Vi kan inte blunda för att vi har utmaningar i Bro och det bottnar i att vi inte har fokuserat på de problem som har funnits tidigare, men nu har vi på både kort och lång sikt tagit tag i frågorna för att vända utvecklingen i Bro, säger hon.

Mitt jobb är att skapa förutsättningar på en övergripande nivå till det vi behöver göra, jag jobbar inte direkt med de operativa frågorna.

En rad förslag har lagts fram till politikerna, som också har fattat beslut om dessa, några av dem:

  • Sociala insatsgrupper som vänder sig direkt till individer som känner ett utanförskap. Syftet är att jobba med de personerna och försöka få dem i utbildning eller arbete.
     
  • Brobyggare riktar sig framför allt till ungdomar och äldre med målet att skapa gemenskap och delaktighet.
     
  • Insteget är kopplat till vuxenutbildningen och vill hjälpa människor att komma fram till vad de vill syssla med.

– Allt det här kommer att ta tid, man vänder inte en trend över en natt, säger Maria Johansson.

 
 

Vi avslutar hos Noras storasyster Linnéa Sylvander. Hon arbetar för närvarande i en klädbutik i Sydney i Australien och har bott här i ett halvår.

Över FaceTime berättar hon om sina resor med bästa kompisen och skrattar när jag undrar hur det var att växa upp i Bro:

– Så himla konstig fråga, säger hon. Jag vet inte. Bra? Bro är bra. Det är ganska litet så alla känner alla, vilket är mysigt. Det är nära till stan samtidigt, som om det är en typ oas utanför, ett eget litet samhälle. Och det är bra att det är mångkulturellt, ingen betraktas som konstig.

Saknar du Bro?

– Jag tror inte att jag kommer flytta tillbaka, men det är alltid skönt att komma hem till Bro, man kan andas ut.

Linnea Sylvander ser bara fördelar med att ha fått tillbringa sin barndom här.

– Jag tror att man blir en trygg människa av att växa upp i en miljö där alla accepteras, man är inte så rädd av sig, säger hon.

 

 
 Alma Brockman

Alma Brockman

 
 

 
 
 

Foto: Åsa Sjöström

Text: Behrang Behdjou